Från Stor-Stina till S.E.N.S.E. till Stor-Stina
Teaterintresset fanns tidigt. Redan innan jag flyttade till Malå 1974 hade jag provat på amatörteater i liten skala, bland annat vid ett "kvarnspel" på Nordanå i Skellefteå. I Malå kom jag i kontakt med några ungdomar som liksom jag ville ägna sig åt amatörteater. Teatergruppen Malak bildades, verksam ett tiotal år på 70- och 80-talen. Vi ägnade oss främst åt friluftsteater, bland annat i Koppsele, ett sameviste beläget i väglöst land vid stranden av Malån. Spelen som framfördes byggde främst på lokala företeelser ur bygdens historia. Jag skrev pjäserna och flera av dessa kom senare att ligga till grund för olika romaner.
När Malak upphörde övertogs amatörteatern av Malåbygdens kulturförening, bildad för att slå vakt om kulturen i kommunen. Nu började jag också samarbeta med flera olika författare i mitt skrivande.
Tillsammans med Britta Stenberg, Malå - precis som jag ivrig förespråkare för den lokala teatern och som sedan också gjort debut som skönlitterär författare - skrev jag "Villaks viste", framfört vid berget Tjamstan och i Koppsele med Västerbottensteaterns Thomas Krantz som regissör.
Några år senare inleddes ett samarbete med Lasse Eriksson, ståuppkomiker från Piteå (senare Uppsala). Tillsammans skrev vi friluftsspelet "Riddaren från Öjebyn - ett himla spel", under flera år sommarspel i Öjebyn i Norrbotten, bland annat med Alf Nilsson i huvudrollen, färgstark skådespelare från "Hem till byn", "Kristina från Duvemåla", filmer och TV-serier.
1995 fyllde Skellefteå stad 150 år, något som firades med en specialskriven friluftsteater under en stor del av sommaren. Jag fick - tillsammans med regissören Stellan Olsson, Helsingborg - uppdraget att skriva pjäsen som döptes till "Himmel full av fioler" och framfördes av Västerbottensteatern.
Polykarpus dröm - en musikalisk berättelse
Vårvintern 2000 spelade Västerbottensteatern en musikalisk berättelse byggd på min roman "Polykarpus dröm". Bearbetning för scenen gjordes av Mikael Lindgren, föreställningens berättare och skådespelare, för övrigt hemmahörande i Drängsmark, en by norr om Björnmoran och Kusmark där jag själv växte upp.
Cay Nyqvist komponerade nyskriven musik och medverkade i föreställningen gjorde även två musiker med rötter i min nuvarande hembygd Malå: Jerry Eriksson och Marita Henningsdotter Lovnér.
Premiären ägde rum i Skellefteå den 10 mars och därefter framfördes föreställningen på en rad orter i Västerbotten. Våren 2001 var det dags för nypremiär. Även nu gavs föreställningen såväl i Skellefteå, som på en rad olika orter i Västerbotten. Bland annat i min födelseby Kusmark där jag också medverkade med ett författarinslag.
Så här skrev recensenterna:
Det är en vackert berättad historia om att gå mot strömmen för att uppfylla sin dröm och den såväl håller som underhåller från början till slut.
Johan Tjernberg i Västerbottens Folkblad
Samspelet mellan Mikael och musikerna var fascinerande. Det fungerade fint, musiken förstärkte dramatiken i berättelsen --- Själv satt jag som förstelnad ...
Henry Lundmark i Norra Västerbotten
Mikael Lindgren ger en gripande framställning av mänsklig strävan, ödets hårda slag, villfarelser, men också av mod, uthållighet. "Tonen dör aldrig".
Ingemar Hermansson i Västerbottens-Kuriren
Polykarpus dröm - helaftonsföreställningen
År 2003 - 2004 gjorde Länsteatern i Jämtland-Härjedalen en ny uppsättning, en helaftonsföreställning, byggd på "Polykarpus dröm". För manus och regi svarade Olle Törnqvist.
Och så här skrev Lars Ring i Svenska Dagbladet:
"Polykarpus dröm" är teater som spränger sina gränser. Den enkla, självklara berättartonen liksom exploderar inifrån av all den längtan Valdemar Polykarpus bär inom sig och den utopiska vilja som här gestaltas: att vilja och bygga en förlängning av sig själv, att spegla sitt vara genom universum och vägra vara grå och stå, begriplig och vanlig. Polykarpus bygger sitt Babelstorn trots att hustrun dör och att barnen, fyra flickor, alla blir så olika. Barnen representerar temperament och personlighetstyper som var Valdemar en Noa, en urfigur som sprider stammar över jorden.
Så blir Fröjdvallen en plats som speglar världen och rymden, längtan och egensinnighet. Ensemblen är förträfflig och byter roller med en knyck på huvudet, en basker och en attityd. Pär Andersson spelar Valdemar Polykarpus med en grundad närvaro som påminner om n" Rolf Lassgård. Caroline Rauf som Mariana är påtaglig och kärleksfull som en Penelope när maken far med tanken genom rymdhavet. Kiki Korths-Aspegren är stram, rak och sjunger subtilt vackert som berättarröst. Bo Hammarlund kastar sig vigt och humorfyllt mellan präster, magistrar, flygkaptener och surmulna husbönder.
"Polykarpus dröm" är en litet under, en flygtur till stjärnor och utopier med en bygdegård som landningsbana.
S.E.N.S.E.
Berättelsen om Långa lappflickan blev den första pjäs som framfördes av Teatergruppen Malak. Det var 1976. 1981 kom min roman om henne, som 2011 följdes upp med en jubileumsutgåva innehållande en nyskriven illustrerad biografi.
Vintern 2015 var det åter dags för en teater inspirerad av min bok om Långa lappflickan och hennes liv: S.E.N.S.E. Nu satte Västerbottensteatern upp en unik föreställning med Bobo Lundén som manusförfattare och regissör. Och så här skrev några tidningsrecensenter:
Det är omtumlande och ambitiöst, tankeväckande och rappt, roligt och oförutsägbart - teater extra allt, helt enkelt.
Elin Axelsson i Västerbottens Folkblad.
Upplevelse för alla sinnen.
Lars Böhlin i Västerbottens-Kuriren
"S.E.N.S.E. - Studier och experiment kring normalitet, själ och emotioner" är given för teaterhistorien och undertecknad kan inte vara mer stolt över att ha sett den.
Emilie Sjölund i Norran
STOR-STINA - den Långa lappflickan
Hösten 2018 hade sydsamiska Åarjelhsamien Teatere från Mo i Rana, Norge, premiär på en föreställning byggd på jubileumsutgåvan av Långa lappflickan från 2011. Manus skrevs av teaterchefen Cecilia Persson och samtliga roller spelades av Ida Løken Valkeapää, uppbackad av musiker från Rana Kulturskole. Med andra ord en musikalisk teaterföreställning på norska, samiska och med inslag av andra språk som Långa lappflickan mötte under sina resor.
Efter premiären i Mo i Rana följde turnéer med en rad föreställningar i Norge. Föreställningen spelades i skolor, på riksscenen i Oslo och i en rad sammanhang där det samiska stod i centrum. Hösten 2019 medverkade jag själv med en föreläsning om Stor-Stinas liv under den samiska språkveckan i Hattfjelldal, varefter pjäsen framfördes.
Senare under hösten gick föreställningen på turné i svenska Västerbotten med Stor-Stinas hembygd Malå som sista spelplats. Då visades också en utställning med föremål som rör hennes liv och öde.
PJÄSER GENOM ÅREN
Sägnen om Stor-Stina
(1976-1977, för teatergruppen Malak) även radioteater i Radio Västerbotten 1977
Vid foten av Gudaberget
(1978, för teatergruppen Malak)
Sagan om Stalo
(1979-1980, för teatergruppen Malak) tillsammans med Eva Lundgren
Nåjden
(1981, för teatergruppen Malak)
Jag, Johannes
(1983, för teatergruppen Malak)
Spelet om Svansele
(1983, för Svansele by)
Suckarnas allé
(1984, för teatergruppen Malak)
Brattlid-Jonke
(1988, för IOGT-teatern, Skellefteå)
Villaks viste
(1988/1990/1992, för Malåbygdens kulturförening) tillsammans med Britta Stenberg
Riddaren från Öjebyn
(1995, för Karlbergsspelen) tillsammans med Lasse Eriksson
Himmel full av fioler
(1995, för Västerbottensteatern) tillsammans med Stellan Olsson
Polykarpus dröm
(2000-2001) Västerbottensteatern - dramatisering a Mikael Lindgren
Polykarpus dröm
(2003-2004) Länsteatern i Jämtland-Härjedalen - dramatisering av Olle Törnqvist
S.E.N.S.E.
(2015) Västerbottensteatern - dramatisering av Bobo Lundén
(inspirerad av boken om Långa lappflickan)
STOR-STINA - fortellingen om den Långa lappflickan
(2018-2019) Åarjelsamien Teatere i Norge - dramatisering av Långa lappflickan av Cecilia Persson