Gitarr & sång
Föddes en Augustinatt den 3:e, (två dagar före n´Kent) 1954. Jag bodde hela min uppväxt i Adakgruvan 2,5 mil utanför Malå. Redan tidigt var jag intresserad av musik, men började inte spela på allvar förrän jag var ca 16 år. Sen blev det desto mer. Var bl a med i ToneCraft, ett Malågäng som det gick ganska bra för.
1976 startade jag och några andra Bronx. Vi bytte namn efter ett år
ungefär och det blev Pererix. Det började gå bättre och bättre, så sommarn 1980
började vi spela på heltid, rena drömmen jämfört med att jobba skiftgång i gruvan.
Sedan dess har jag spelat med en hel del orkestrar, bl a Company band från Skåne. Vi
hade en massa jobb i Danmark och spelade en blandning av rock och disko som gick hem
speciellt i Danmark. Sedan blev jag med i en orkester som heter Cosmix. Vi spelade vanlig
dansmusik och hade spelningar från Skåne och upp till Stockholmsområdet. Vi var också
ganska mycket i Norge och blev mycket populära där. Var tillochmed uppe på Norska
dansbandslistan med några av våra skivor. En gång gick vi förbi Vikingarna !!!!!! med
en egen låt. Vi var också upp en sväng på svensktoppen med en låt, så det gick
ganska bra för oss på den tiden.
1995 flyttade jag upp till Malå igen och hade sedan 90-91 fått stora problem med nacken.
Trots stora svårigheter med värk och elände så kände jag att jag inte kunde vara utan
musiken så jag inhandlade en gitarr och började att träna, jag är ju egentligen från
början basist och trumslagare, så jag fick verkligen slita ursinnigt för att
åtminstone lära mej grunderna på detta instrument. Eftersom jag var sjukskriven så
hade jag ju hela dagarna på mej att träna.
Efter några månader kunde jag börja vara ute och spela så smått. Det började med att
jag spelade på Malås olika ålderdomshem och liknande ställen, men det började också
komma in en del jobb på pubar, kalas och liknande. Då uppstod det snabbt problem: jag
hade ju ingen egen anläggning. Men som tur var har jag några mycket trevliga kompisar
som välvilligt lånade ut de grejor jag behövde för att kunna ta pubjobb och liknande.
Stort tack till Ernst lundmark och Micke Pallin, utan er hjälp hade det inte gått så
smidigt att komma igång och spela som trubadur.
Efter cirka ett år hade jag spelat så pass mycket att jag kunde skaffa mej en egen
anläggning och jag har efterhand kunnat byta upp mej så att jag nu har riktigt bra
grejor. Jag spelar både med och utan bakgrunder så jag kan ta nästan vilka jobb som
helst.
Vad beträffar nackproblemen så har dom väl inte blivit bättre men hur underligt det
än kan låta så känns smärtan mindre när jag kan vara ute och spela än om jag bara
skulle gå hemma och göra ingenting. Jag har också problem med en trasig höft som gör
att jag nu måste gå med käpp för att ta mej fram. Detta beroende på en frontalkrock
för två år sedan. Går just nu och väntar på en operation som förhopningsvis ska
göra att jag ska bli någotsånär återställd i benet.
Jag är kanske en av jordklotets största tjurskallar men jag har hela tiden varit ute och
spelat trots en inte fungerande kropp och jag vill påstå att jag hade mått betydligt
sämre om jag inte hade varit ute och spelat. Det är inte precis någon enkel sak att
t.ex. lasta bilen med alla grejor man behöver för att spela och man bara har ett ben som
fungerar.
I somras hände något kul: Kent ringde mej och ville ha mej med i Demens! Spelsugen som
jag är kunde jag bara inte säga nej. Det blev några få repetitioner innan det var dags
för spelningen på Musik vid Malån. Det blev en minnesvärd upplevelse. Det är såna
här spelningar man förhoppningsvis minns när man börjar bli för gammal för att orka
spela. Det är också ett härligt avbrott från att spela ensam att få spela med andra
igen. Men nog märks det att man inte är 20 år längre då det gäller att träna in nya
låtar. Börjar nästan fundera om gruppnamnet har smittat av sej?