Rockbandet Demens: Nisse Lind

En kall februarinatt 1959 på Sorsele vårdcentral föddes jag som ett sk. sladdbarn i en barnaskara av fyra. Under min uppväxt kom det mest att handla om idrott, men även musik som alltid fanns i hemmet. Syrrans gamla EP skivor från 50-talet, brödernas 4-spåriga rullbandspelare under 60- och 70 talen, farsans fuskande på dragspel och morsans dillidelull till den svenska populärmusiken.
	Efter jag har spelat i NHL ska jag ha ett eget kalsongmärke!!
Min första seriösa satsning på att lära mig något musikaliskt kom i samma veva som den nya Sandselebron skulle byggas, jag var väl ungefär 11-12 år. En av min fars arbetskamrater skulle vara med på bygget och han hade med sig ett 4-radigt knappdragspel som fick mitt intresse under många kvällar. I takt med att jag började kunna traktera detta instrument och som den yngste och mest bortskämda i familjen så fick jag givetvis ett eget dragspel, ett Hagströms excellent med inbyggda mikrofoner.
	Släng dig väggen peppar`n!!!
Åren gick och musiksmaken förändrades. Pugh Rogefeldt, Status Quo, Nazareth, Suzi Quatro m. fl. fanns i skivhyllorna och dragspelandet fick allt mindre plats.
Runt 1974-75 började jag och några andra klasskompisar att spela tillsammans på fritt valt arbete. Och då liksom förut så kom jag som den yngste och mest bortskämde att få det som jag ville ha. "Jag skulle spela bas" och farsan fixade en begagnad bas åt mig, som sedermera byttes mot en ny Ibanez och en 50 watts förstärkare.
Undre gymnasietiden mötte jag Ritha från Rökå och 1979 började det riktiga livet med en livstidsanställning (trodde jag då) som reparatör hos Boliden i Kristineberg. Basen såldes och förstärkaren byttes mot en 12-strängad gitarr för husbehov. 1980 flyttade vi till Malå och 1982, i samma veva som vi fick sonen Andreas, byggde vi hus på Blåbärsstigen där vi forfarande huserar.
Livstidsanställningen tog slut och under åren 89-95 arbetade jag som NC-operatör, för att sedan ha gått en del kortare utbildningar och de senaste 3 åren arbetat i olika projekt. Just nu har jag för avsikt att prova något eget i form av att lansera ett stöldlarm för bilstereoutrustning.
Drömmen om att åter lira i ett band har hela tiden legat mig varmt om hjärtat och i samband med att jag började sjunga i Malå gospel kom jag i kontakt med dessa musikerproffs och fick chansen.
Ps. Som ni ser så minns jag en hel del från förr, men fråga mig inte om igår! Är det månne en begynnande demens ?