Åke Lundgren

  Sång, gitarr (och lite orgel)

1951 - en bra årgång? Det må andra bedöma, men det var då jag föddes. Jag kom till världen hemma i kammarn i Björnmoran, i utkanten av byn Kusmark, några mil från Skellefteå. Jag växte upp med fem systrar och en bror och mycket av min uppväxt kom att kretsa kring skrivande - och musik. Det började med Beatles som jag såg första gången i TV-programmet "Drop in" 1963. Förfärligt! tyckte mamma. Härligt! tyckte jag.

Jag och min lillebror Jan, en julafton i barndomen då vi bjöd på konsert.

Min första LP-skiva (det var vinyl på den tiden) var också Beatles första, men jag fastnade snabbt för ett av de andra stora 60-talsbanden: The Animals (med sångaren Eric Burdon), en musik som följt mig sedan dess. I tonåren startade jag och några kompisar ett eget popband: The Gillies. Det följdes av två andra grupper - Sundrie sue och The Muffs - innan musiken så småningom lades på hyllan.

1969: Sångare i popbandet The Muffs. Organisten heter Jan Lundkvist, trummisen Göran Lundström.

Vuxenlivet tog vid, först med arbete inom industri och handel. 1974 satsade jag på en ny framtid och flyttade till Malå i Lappland för att arbeta som journalist och 1981 debuterade jag som författare. Några år efter ankomsten till Malå mötte jag min fru Eva (från Svansele inom Norsjö) och tillsammans har vi tre barn: Eric (född 1979), Hans (född 1982) och Ylva (född 1991). Både Eric och Hans studerar i dag musik, ett intresse som för övrigt hela familjen delar.

Min favoritmusik? Den som föddes på 60-talet förstås! Det var ju då allting började. Eller ...? Animals, Beatles, Doors, Procul Harum, Led Zeppelin ... De som sedan valde solokarriärer: John Lennon, Eric Burdon, Roger Waters (en gång ledargestalt i Pink Floyd) ...

Jag när det rockade ... förlåt, lockade, som värst

För vi, som var unga på 60-talet, innebar musiken en revolution. Lite väl våldsam - och högljudd! - tyckte somliga. Och i TV-programmet Karusellen (med den legendariske programledaren Lennart Hyland) startades en landsomfattande förening: 1951 års män. Vi som blev medlemmar fick åka gratis karusell, kanske ett försök att kväva upproret? Men jag, som lätt blev åksjuk, avstod från karusellerna och höll fast vid musiken.

Inom mig är jag nog fortfarande pojken som vävde drömmar därhemma på pojkrummet.

Förresten: Varför ska inte en 1951 års man få rocka loss?