|
Från Stor-Stina till Polykarpus
Teaterintresset fanns tidigt. Redan innan jag flyttade till Malå 1974 hade jag provat på amatörteater i liten skala, bland annat vid ett "kvarnspel" på Nordanå i Skellefteå. När jag sedan bosatte mig i Malå kom jag i kontakt med några ungdomar som liksom jag ville ägna sig åt amatörteater. Ur den gruppen föddes så Teatergruppen Malak, verksam under ett tiotal år på 70- och 80-talen. Vi ägnade oss främst åt teater ute i det fria, bland annat vid sameboplatsen Koppsele, belägen i väglöst land vid stranden av Malån. Spelen som framfördes - där och på andra ställen - byggde främst på lokala företeelser ur bygdens historia. Jag skrev pjäserna och flera av dem kom senare att ligga till grund för olika romaner.
När Malak upphörde övertogs amatörteatern av Malåbygdens kulturförening, bildad för att slå vakt om olika kulturyttringar i kommunen. Nu kom också en period när jag samarbetade med flera olika författare i mitt skrivande ...
Tillsammans med Britta Stenberg, Malå - precis som jag ivrig förespråkare för den lokala teatern och som sedan också gjort debut som skönlitterär författare - skrev jag "Villaks viste", framfört vid berget Tjamstan och på sameboplatsen Koppsele med Västerbottensteaterns Thomas Krantz som regissör.
Villaks viste, 1992. Samtliga foton: Ove Lundquist (även bilden överst på denna sida som visar skådespelarna i pjäsen tillsammans med regissören Thomas Krantz, längst till vänster). Teatern blev en familjeangelägenhet. Barnet på bilden nere till vänster är min dotter, då ett år gammal. |
Några år senare inleddes ett samarbete med Lasse Eriksson, ståuppkomiker
från Piteå (numera Uppsala). Tillsammans skrev vi friluftsspelet "Riddaren från
Öjebyn - ett himla spel", under flera år framfört som sommarspel i Öjebyn i
Norrbotten, bland annat med Alf Nilsson i huvudrollen, färgstark skådespelare från
"Hem till byn", "Kristina från Duvemåla", filmer och TV-serier.
Riddaren från Öjebyn, 1993-95. Min medförfattare Lasse under en av våra träffar i Norrbotten. Foto: Åke Lundgren. Nedan: artiklar om det nya samarbetet i Norrbottens-Kuriren (14/10 1993) och Norra Västerbotten (8/9 1993) |
1995 firade Skellefteå stad sitt 150-årsjubileum, något som skulle firas med en specialskriven friluftsteater under en stor del av sommaren. Jag fick - tillsammans med regissören Stellan Olsson, Helsingborg - uppdraget att skriva pjäsen som döptes till "Himmel full av fioler".
Himmel full av fioler, 1995. Foto: Åke Lundgren. Den vitskäggige ovan är min medförfattare Stellan Olsson, i samspråk med Yngve Forsell. Nedtill spelplatsen vid Skellefteälven. |
Teater, i en eller annan form, har alltid varit en viktig del av mitt liv. Det började med Långa lappflickan - eller "Stor-Stina", som hon också kallades. Och en bit in på det nya årtusendet kom en musik- och berättarteater, byggd på min roman "Polykarpus dröm", en uppsättning gjord av Västerbottensteatern.
|
Vårvintern 2000 spelade Västerbottensteatern en musikalisk berättelse byggd på min roman "Polykarpus dröm". Bearbetningen för scenen gjordes av Mikael Lindgren, föreställningens berättare och skådespelare, för övrigt hemmahörande i Drängsmark, en by norr om Björnmoran och Kusmark där jag själv växte upp.
Cay Nyqvist gjorde den nyskrivna musiken och medverkade i föreställningen gjorde även två musiker, bägge med rötter i min nuvarande hembygd Malå: Jerry Eriksson och Marita Henningsdotter Lovnér.
Premiären ägde rum i Skellefteå den 10 mars och därefter gavs föreställningen på en rad orter i Västerbotten. Våren 2001 var det dags för nypremiär och även nu gavs föreställningen såväl i Skellefteå, som på en rad olika orter i Västerbotten.
Bland annat spelades föreställningen i min födelseby Kusmark där jag också medverkade med ett författarinslag.
| Så här skrev recensenterna: Det är en vackert berättad historia om att gå mot strömmen för att uppfylla sin dröm och den såväl håller som underhåller från början till slut. Johan Tjernberg i Västerbottens Folkblad Samspelet mellan Mikael och musikerna var fascinerande. Det fungerade fint, musiken förstärkte dramatiken i berättelsen --- Själv satt jag som förstelnad ... Henry Lundmark i Norra Västerbotten Mikael Lindgren ger en gripande framställning av mänsklig strävan, ödets hårda slag, villfarelser, men också av mod, uthållighet. ´Tonen dör aldrig". Ingemar Hermansson i Västerbottens-Kuriren |
***
|
År 2003 - 2004 gjorde Länsteatern i Jämtland-Härjedalen en ny uppsättning, en helaftonsföreställning, byggd på "Polykarpus dröm". Se bilder från föreställningen här.
Och så här skrev Svenska Dagbladet om premiären:
| "Polykarpus
dröm" är teater som spränger sina gränser. Den enkla, självklara
berättartonen liksom exploderar inifrån av all den längtan Valdemar
Polykarpus bär inom sig och den utopiska vilja som här gestaltas: att
vilja och bygga en förlängning av sig själv, att spegla sitt vara genom
universum och vägra vara grå och stå, begriplig och vanlig. Polykarpus
bygger sitt Babelstorn trots att hustrun dör och att barnen, fyra
flickor, alla blir så olika. Barnen representerar temperament och
personlighetstyper som var Valdemar en Noa, en urfigur som sprider stammar
över jorden. Så blir Fröjdvallen en plats som speglar världen och rymden, längtan och egensinnighet. Ensemblen är förträfflig och byter roller med en knyck på huvudet, en basker och en attityd. Pär Andersson spelar Valdemar Polykarpus med en grundad närvaro som påminner om n" Rolf Lassgård. Caroline Rauf som Mariana är påtaglig och kärleksfull som en Penelope när maken far med tanken genom rymdhavet. Kiki Korths-Aspegren är stram, rak och sjunger subtilt vackert som berättarröst. Bo Hammarlund kastar sig vigt och humorfyllt mellan präster, magistrar, flygkaptener och surmulna husbönder. "Polykarpus dröm" är en litet under, en flygtur till stjärnor och utopier med en bygdegård som landningsbana. Lars Ring |
Pjäser genom åren
|