Eric Burdon i Sverige 2002

   
Fakta
Namn: Eric Burdon
Född: 11 maj 1941 i Newcastle, England. Uppväxt där.
Bosatt i: Joshua, Palm Springs, Kalifornien, USA.
Sångare i: Animals, War och andra grupper. Nu tillbaka som Eric Burdon & The New Animals.
Familj: Dottern Alex och tre barnbarn. Två brustna äktenskap.
Aktuell: Lång Europaturné. Enda spelningen i Sverige var i Uppsala den 4 maj. Ny memoarbok.



Från Animals till New Animals
BURDON ROCKAR SOM ALDRIG FÖRR

Till sist kommer den: House of the rising sun. Men innan dess har alla, även de medelålders, blivit som unga på nytt i "When I was young".
När Eric Burdon sjunger minns alla - och sjunger med.

Det är en gammal dröm, en ungdomsdröm, som går i uppfyllelse när jag möter honom i Uppsala. Det sker på Katalin, det gamla godsmagasinet som nu förvandlats till musikpalats. Det är strax före konserten, sedan länge utsåld. Jag har aldrig mött honom förut, inte ens hört honom live, men han har följt mig sedan tonåren. Han är en del av min ungdom.

När andra lyssnade på Beatles eller Stones, lyssnade jag på Animals. 1964, när jag var tretton, knuffade dessa grabbar från Newcastle alla andra från listorna med "House of the rising sun", en låt som inspirerat fler än en till att börja spela gitarr, en sång som sjungits vid många lägereldar.
För övrigt inte den enda Animals-låt som låg etta på Tio i topp i Sverige. Det gjorde även "Bring it on home" och "It´s my life". Men "The House" var ändå något utöver det vanliga. Varför? Ny var den ju inte, ingen vet ens vem som skrev den. Varför då denna uppståndelse?
Svaret är: Eric Burdon.

I dag 60 år och still going strong. En "svart" röst i en vit kropp. En man som ständigt befinner sig på turné - och det efter mer än 40 år. En man som ägnat nästan hela sitt liv åt sången.
- Jag var 15 år första gången jag sjöng offentligt, det var i skolan. Efter det blev jag tillsagd att lämna lektionen.
Eric Vicor, som han heter, studerade konst. Men det blev snabbt musiken som tog över. Han liftade Europa runt i jakt på sin idol Ray Charles, missade honom först, men hann till sist ifatt honom i Paris.
- Paris var porten till Amerika, en "svart" stad.

Så föddes Animals, vid sidan av Beatles och Stones en av de riktigt stora grupperna under 60-talet, en grupp som dock splittrades på grund av ovänskap (trots två mer eller mindre lyckade återföreningar på 80-talet).
Alan Price, keyboardisten, lade beslag på intäkterna av "The House", något de andra aldrig kunnat smälta. Nu berodde det i grunden på att ett enda namn rymdes på skivetiketten, man valde Price, men egentligen var det en låt som gruppen arrangerade gemensamt.
- Jag har fortfarande inte fått en cent! säger Burdon.
Och om musikbranschen säger han:
- Den är rutten! Det finns massor med bootlegs-musik ute på internet. Varken jag eller andra artister får något för den. Därför gör jag mina egna bootlegs-album.
Och även denna kväll i Uppsala händer det: tre killar i publiken får sin videokamera beslagtagen och filmen raderad, då de saknar tillstånd för inspelning.

Ändå: Eric kan inte leva utan musiken, är ständigt på turné, nu med The New Animals, ett gäng medelålders musiker med vars hjälp han framför låtar från tiden med Animals och War, den grupp han sjöng i innan han knäckt av det hårda livet och droger fick en kollaps.
Eric var med när Jimi Hendrix dog, de var goda vänner.
- Jag minns honom för hans stora humor och för hans fantastiska musik.
Men Jimi är död, liksom många andra. Musik och droger krävde sina offer. Varför lever då Eric Burdon?
- Kanske tack vare mina föräldrar. Far var fantastisk och skrädde inte orden. Han lärde mig mycket. Mor satte sig på mig när jag var ung och vild, det var enda sättet.
- Hon tyckte inte om "Poem by the sea", en sång som inspirerades av min första LSD-tripp.

Under senare delen av 60-talet föddes den rörelse som kallades "flower power" och Eric skrev "Sky pilot", en antikrigslåt. Det var under Vietnam. Är den politisk?
- Jag har aldrig röstat! Många röstar på en person bara för att slippa en annan. Jag tror inte på politik!
Musiken tror han dock på, det har han alltid gjort.
- Men bluesen är inte längre de svartas musik, den har blivit de vitas.
Och själv är han alltså en vit sångare med en "svart" röst som denna kväll i Uppsala gång på gång visar att gammal är äldst och att 60 år inte innebär slutet.

Men ständigt på turne. Blir du aldrig less, längtar hem?
- Jo, jag längtar jämt efter min egen säng.
Dessutom har han astma, vilket innebär att rökförbud råder i lokalen under hela konserten.
- Det är också anledningen till att jag bor där jag bor. Där råder ett klimat som är bra för min astma.
Till barndomsstaden Newcastle återvänder han inte ofta, för där är klimatet inte lika bra. Men han ska ändå dit under den turné som nu pågår och där ska han också spela in en DVD-film. Och redan nu finns en ny cd, ett album, inspelad - även om den ännu inte har släppts.

Annars är boken det som överlever allt enligt Eric, sedan ungdomen en obotlig bokläsare - och nu också författare till två memoarböcker, den senaste "Don´t let me be misunderstood" nyligen utkommen.

Eric Burdon från Newcastle är arbetarpojken som, med allt vad det innebar, blev stjärna i Animals och gjorde "House of the rising sun" till en klassiker, för att inte säga "världsplåga". Men egentligen var det filmen han drömde om.
- Mina favoriter är Stanley Kubrik, David Lynch och Fellini. I dag saknar många filmer budskap, men så inträffar också tragedier som att unga människor går in i skolor och skjuter ihjäl andra.
Själv tror Eric fortfarande på "flower power" - och musiken förstås. Och åtminstone för en kväll tycks alla andra instämma, för alla blir vi som unga på nytt och sjunger med i "When I was young".

© Åke Lundgren